Svensk ordbok 2009, webbversion
verb hukade hukat
huk·ar●böja sig ner till hopkrupen, (halv)sittande ställning
spec. för att skydda sig
form.komm.huka er, han laddar om!de hukade sig kring bålet○äv. bildligt i fråga om tyst el. skamsen reaktion på kritik e.d.klassen hukade sig under lärarens utskällninghuka sig ngnstanssedan 1640trol. av lågty. huken med samma betydelse; trol. urspr. ’vara böjd, välvd’ och besl. med 1hög
Subst.:vbid1-185150hukande,
vbid2-185150hukning